?

Log in

No account? Create an account
Fantastika och Swecon 2016 - Brasklapp [entries|archive|friends|userinfo]
Karl-Johan

[ userinfo | livejournal userinfo ]
[ archive | journal archive ]

Fantastika och Swecon 2016 [Jun. 22nd, 2016|06:53 am]
Karl-Johan
[Tags|]

Årets Swecon - Fantastika 2016 i Dieselverkstaden i Sickla - är tillända. Jag har skrivit gott om kongressrapporter på sistone och tidigare, både som arrangör (sällan) och som vanlig medlem (ofta). Men på den här kongressen var jag redaktör för kongressens nyhetsfanzine.

Som vanlig medlem har man, grovt förenklat, två möjliga synsätt på en svensk kongress: programbesökaren och den sociale kongressbesökaren. Den senare sitter gärna i baren eller annan lämplig umgängesyta och pratar med andra fans. Båda två är utmärkta sätt ingångar till en kongressrapport. Som arrangör är man ofta tokstressad av tidigare eller pågående eller möjliga saker som kan gå fel. Även det kan vara en bra, om ock smalare, ingång.

Men jag var redaktör för kongressfanzinet. Det innebar dels att jag redan under kongressen skulle försöka samla intryck och händelser medan de hände, så man hann aldrig egentligen faktakolla eller bearbeta händelserna. Det bör nog gå att hantera, men vad värre är så såg man de andra kongressmedlemmarna som informationskällor eller, än värre, skvallerobjekt. Det känns inte som en hälsosam utgångspunkt till en bra kongressrapport. Men jag ska göra ett försök.

Therese, Hulda och jag själv anlände till Dieselverkstaden strax efter fyra på fredagen, och möttes i receptionen av Margareta Cronholm och Anders Reuterswärd, vilka styrde den med fast och erfaren hand. Normalt brukar jag ta det lugnt i början, slå en lov i lokalerna och prata med gamla bekanta. Så icke denna gång. Liksom som på Kontrast 2012 hade jag ett första färdigt nummer av kongressfanzinet redo, så det första jag gjorde var att installera mig i kommittérummet för att trycka och dela ut det.

Här uppstod det första problemet för mig. Den tillgängliga skrivaren var nämligen ytterligt långsam. Själva skrivarverket var okej, men däremot så ville skrivaren ha hundra sidor tillsända att skriva ut var för sig, istället för en sida som skulle skrivas ut hundra gånger, även när man skriver ut hundra sidor på en gång. Rutinen under helgen blev alltså att springa ut med en liten packe, dela ut den, gå tillbaka och hämta en ny packe och så vidare.

Jag hann få ut hela upplagan av nummer 0 innan öppningsceremonin, och under tiden hann jag bilda mig en uppfattning av lokalerna, som var avsevärt utökade jämfört med Fantastika 2013, som även den hölls på Dieselverkstaden. Foajén utanför huvudprogramrummen innehöll en liten bar och fungerade enbart som social yta. Det fanns en stor och en mindre programsal där, och lite avsides även kommittérummet och Alvarfondens antikvariat. En trappa upp fanns dealer's room, ett sidoprogramrum samt kombinerad gopherhåla och green room. Lobbyn däruppe fungerade också som social yta, där det fanns ett spelbord och ett pysselbord för barn, något som dock inte framgick av programguiden eller hemsidan. Slutligen fanns Dieselverkstadens bistro och normala bar en trappa ned vid husets entré, där många fans brukade samlas.

Öppningsceremonin var som den brukade på svenska kongresser: kortfattad, här är vi i kommittén, här är hedersgästerna, gå och gör det här till en bra kongress. För en gångs skull var Swecons andes kärl på plats, och Carolina och Tomas lyckades med förenade krafter att öppna det. Men jag skulle gärna se att lite mer tanke och ambition gick in i öppningsceremonierna på Swecon. Lite mer show behövs av något slag, innan kongressen invigs.

Jag hann med att prata lite med Eva Holmqvist, som jag bara ser på kongresser, trots att vi båda bor i Jönköping. Sist sågs vi och för sig i Jönköping, men det var på Smålands litteraturfestival, så det blev ändå nästan som på en kongress. Vi bestämde ändå att vi skulle försöka träffas någon gång, så jag hoppas att det kan bli av nu när jag har skrivit upp det.

Efter detta parkerade jag mig i green room, där Eva Norman trakterade mig med te och smörgås. Det här var troligen det mest ambitiösa green room och gopher hole jag sett på någon svensk kongress, riktigt stort där det enkelt gick att sitta flera grupper och prata ihop sig inför programpunkterna, och med gott om smörgås och dricka. Eva och Helena Kiel skötte rummet förträffligt under hela kongressen.

Jag satt med i panelen om svensk fandoms historia 2000-2010, tillsammans med Britt-Louise (moderator), Johan Anglemark, Mårten och Carolina. Vi pratade om vad som kännetecknade perioden jämfört med tidigare perioder, vad Facebook hade betytt för Sverifandom, övergången från fanzine- till kongressfandom, hur kvinnor började få mycket större insteg i svensk fandom och händelser som världskongressen 2005 i Glasgow med den svenska festen. Jag tog upp min teori om att svensk fandom under denna period blev öppnare, mindre serconnistisk och mindre ängslig jämfört med 90-talets inåtvända reaktion på den extrema 80-talsfandom, men Johan trodde att Facebook hade varit en viktigare ingridiens i hur fandom kunde växa till sig igen. Vi pratade även om hur Wolf von Witting låg fem-tio år före oss andra i sina tankar om svensk fandom när han drog igång Nasacon 2000.

Någon i publiken efterfrågade mer historier och skandaler, men vi hade inte så mycket att erbjuda om det, kanske eftersom det här var en tid med tyst konsolidering och utveckling, eller att vi var äldre och inte hade lika mycket tid till galenskaper som förr. Däremot tog Jessica Elgenstierna möjligheten att göra reklam för den senare panelen om "Striden kring Feminac", ett av de stora bråken tidigt inom svensk 80-talsfandom.

Tyvärr kunde jag inte gå på den panelen, eftersom det här var min kväll för att passa Hulda, men Therese kom hem och var alldeles lyrisk över panelen och hur Jessica hade lett den. Hon nämnde även hur Feminac-striden hade haft stora likheter med GamerGate eller hur vissa av de så kallade Sad Puppies agerar, något som jag kunde konstatera då jag fick möjlighet att bläddra i några nummer av Feminac på lördagen. Jag hoppas att Jerry Määttä var där och gjorde anteckningar inför sitt kommande forskningsprojekt.

En annan programpunkt som jag, eller snarare Hulda, missade var "Verklighetens Jurassic Park" med Torill. Det där är precis den typ av programpunkt som kan fungera för barn med, så det är synd att den då läggs sent på kvällen. Istället satt jag på lägenhetshotellet vi hyrt ett rum på och skrev klart det första "riktiga" numret av Fandoms Fantastikanytt.

Lördagen var jag på plats tidigt och delade ut kongressfanzinet. Jag passade även på att krascha programpunkten "Första gången på SF-kongress?" med fanzineutdelning och småprata med en del andra fans som inte var på programmet (men större delen av de fans som inte var på programmet under dagen tenderade att samlas i bistron, och dit missade jag att gå). Jag hann även hälsa på Ante, som bara var på plats en kort stund (barnen Davour var på kongressen då, men hann åka innan Hulda hann träffa dem).

Therese och jag hade blivit tillfrågade om att organisera barnprogrammet på världskongressen i Helsingfors nästa år, och vi pratade med Marianna Leikomaa om vilka förväntningar de hade på ett sådant. Så nu är står vi (och Hulda, som domänexpert/exekutiv assistent/smakråd) som ansvariga för barnprogrammet för en världskongress. Vi har idéer.

Här mötte jag även Nicolas Križan, som hade med sig några exemplar av sin nya barnbok "Mallan är med". Vi försåg oss genast med tre exemplar, och han erkände att han bara kommer på kongresser om han blir tillfrågad om att göra något. Jag frågade direkt om han kunde tänka sig att hålla i en serietecknarverkstad för barn på världskongressen, och han tackade med glädje ja, särskilt eftersom han gärna ville göra ett ordentligt besök i Finland. Jag hoppas verkligen att filket såg till att han slapp bära tillbaka några av böckerna till Skövde.

Någonstans här såg vi också någon bära förbi en R2D2 i delar och naturlig storlek. Det visade sig vara någon från 501st Legion som visade upp den, och den var även rörlig, radiostyrd och gjorde ljud. SVT:s finska redaktion som var där för att intervjua Maria Turtschaninoff (och möjligen Jerry Määttä) fick mycket bonus med R2D2 samt Jukka Halme och Hanna Hakkarainen från världskongressen 2017 i Helsingfors. Jag hoppas att det kan bli ett bra och matigt inslag, men det kom tyvärr inget i SVT:s Uutiset under måndagen eller tisdagen vad jag kunde se.

Klockan ett höll Hulda och jag i en kort filksession på barnhörnan i biblioteket. Det var inga fanbarn på plats, men de mondäna barnen verkade uppskatta mina sånger "Rymden är stor", "Jag vill bo i rymden" och "Stora rymdskepp". Eftersom en liten pojke där var ett stort Star Wars-fan så sjöng jag också "Det där är då ingen måne". Inte många i början, men det blev fler och fler barn som lyssnade och var med när vi avslutade med att sjunga "Rymden är stor" i repris.

När vi kom tillbaka mötte vi Therese, som hade fått en extrem hostattack inne på Pebbles presentation om vansinnet i fantastiken och behövde gå till vårt rum och vila. Hon var således Patient Zero för con crud vid denna kongress. Vi bestämde att vi skulle träffas senare så att hon kunde ta med Hulda och se Captain America på bio på kvällen.

Hulda var med på verkstaden om cirkulärgallifreyanska, och kom tillbaka med skisser och försök att tolka de olika skyltar på det alfabetet som fanns lite varstans i lokalerna. Själv ägnade jag mig åt att arbeta på nästa nummer av kongressfanzinet (inklusive att ragga medarbetare som kunde vara kunskapare på olika tipspaneler), men jag kunde även sitta och prata en stund med bland annat Håkan Wester, motorn bakom den nystartade Västeråsfandom. Jag hade säkert träffat honom tidigare på kongress, men aldrig suttit ner och pratat med just honom, vilket var trevligt. Men jag missade att fråga honom om hans erfarenheter med att starta en fandom i en mindre stad.

Efter detta var vi ganska hungriga, men bistron lockade inte, så vi trotsade regnet och gick runt huset till den närbelägna vietnamesisk-kinesiska restaurangen, där det fanns gott om kongressbesökare och jag åt en utmärkt kyckling- och röd currywok. När vi skulle tillbaka hade det slutat regna och jag kom på att vi kunde gå bakvägen genom huset tillbaka till kongressen.

Vi smälte maten med att vara med i början av Per Lindbergs lektion i renässansdans, där jag återigen bevisade att jag har två vänsterfötter och knappast kan kallas välkoordinerad. Hulda tyckte att det var svårt, men verkade gilla det ändå. Hon dansar regelbundet hemma, så i hennes fall var det snarare koreografin som var problemet (särskilt eftersom en del av anvisningarna var på engelska och en del på svenska).

Sedan tog vi bussen tillbaka mot lägenhetshotellet, men på grund av alla om-, till- och nybyggnader i Sickla och Hammarby sjöstad steg vi av på helt fel hållplats, trots (eller kanske tack vare) att vi enligt tidtabellen bara skulle åka en enda. Vi kom trots detta rätt till slut, även om vi fick vandra en bit. Sedan hade jag kvällen för mig själv, utan fru och barn.

Det innebar dock inte att jag kunde ta mig en öhl. Therese hade noterat att det första som går från mig när jag dricker är mitt tonsinne, och Wolf och jag skulle leda en filkcirkel senare på kvällen. Så jag höll mig snällt spik nykter tills vidare. Hanna Svensson är tydligen en annan person som lider av samma problem.

Jag var tillbaka lagom till att göra klart nummer 2 av kongressfanzinet, förutom informationen om nästa års Swecon (där det ändock bara fanns ett enda bud, men inga annonserade hedersgäster än) och om Alvarpriset. Men jag gjorde textfragment för samtliga eventualiteter.

Först genomfördes Swecon-presentationen och -omröstningen. Det fanns bara ett enda bud, från Uppsala lett av Anna Bark Persson och Nahal Ghanbari. (Tidigare planer under tidiga våren på ett bud från Göteborg som diskuterades av främst Patrik Centerwall och oss i familjen Norén, helgen efter världskongressen i Helsingfors, hade tyvärr runnit ut i sanden.) De presenterade även sina hedersgäster när de blivit valda, vilka blir Ann Leckie, Saladin Ahmed, Siri Pettersen och Kameron Hurley. Idel intressanta namn, särskilt Kameron Hurley vars bloggar och essäer jag ofta funnit riktigt intressanta och tänkvärda.

Alvarn gick till Fia Karlsson, där jag inte kan låta bli att citera min text om henne från nyhetsfanzinet: "Denna klippa i svensk fandoms internetaktivism, filkskrivande, mikrofonanvändning på kongresser och draglok och urberg i den återupplivade fandom i Skåne är en värdig mottagare av Alvarpriset!"

Jag noterade även att mitt nyhetsfanzine var tidigare ute med namnen på hedersgästerna till nästa års Swecon än deras hemsida. Jag tror till och med att jag slog kommitténs twittrande.

Men som vanligt tog det en evig tid att få ut hela upplagan av fanzinet.

Wolf och jag hann prata lite i green room om hur vi skulle lägga upp vår filkcirkel, där jag även tog en smörgås, te och chips. Vi ställde i ordning den lilla programsalen, där Mårten till slut lyckades komma fram till hur ventilationen och spotlightsen fungerade. Totalt var vi tretton på plats som mest, även om Wolf kom sent och någon annan gick tidigt. Dessutom deltog Marcin Klak från Polen, så vi fick köra mer än planerat på engelska.

Jag gjorde en kort introduktion om vad filk och en filkcirkel är, och inledde sedan med "A Filk Melody". Vi hann med två varv runt cirkeln, främst eftersom de flesta av deltagarna inte sjöng något utan mest lyssnade. Men alla verkade delta i allsångerna och Wolfs kollaborationsprojekt "Moorcock song" och "Leif är Leif". Vi fick till en hyfsad mix av solosånger på engelska och svenska, dikter, sånger med allsångsrefränger, kollaborationer och rena allsånger.

Och som vanligt när jag framfört "A Filk Melody" fick jag nya rim på "fiddle", den här gången från Magnus Fromreide.

Däremot ångrar jag lite granns att jag sprang iväg så snabbt från filksången för att kunna följa Noff-auktionen; jag hade nog kunnat dröja kvar lite för att prata och svara på frågor.

Noff-auktionen hade återigen Bellis som auktionerare och Johan Anglemark som bisittare. Bellis medauktionerare var den här gången Hanna Svensson, och jag tror att vi äntligen nu har hittat en person som kan hålla jämna steg och mer med Bellis under auktionen. Hon lyckades kombinera en brist på skam med fantastisk timing till att göra Bellis totalt mållös. Ett annat skäl till att auktionen blev ytterligt lyckad (över 4.000 kronor kom in) var att objekten höll bättre halt. Det var inte ett hav av trötta gamla pocketböcker utan en hel del bra eller sällsynta böcker, godis, handgjorda föremål och läskedrycker. En (mitt bidrag) var handkryddad av en redig kronobergare, och Bellis bidrag var o-så gott.

Själv fick jag tag på Hanna Svenssons handstickade sjal, Michael Moorcocks The Fortress of the Pearl (som Hanna presenterade alldeles fantastiskt) och en liten tesil formad som en robot som Britt-Louise inte ville ha (hon ville bara ha sega norska gubbar). (Tyvärr konstaterade jag när jag kom hem att tesilen var söt men opraktisk.)

Under och efter Noff-auktionen kunde jag äntligen ta både en och till och med två öhl, men måste här säga att barutbudet kändes trist. De öhl som fanns var säkert bra, och det lilla utrymmet gjorde att utbudet med nödvändigtvis blir begränsat, men jag skulle gärna ha sett någon ale, porter eller stout i sortimentet, och inte denna eviga parad av PA- och IPA-öhl. (För den delen saknade till och med bistron porter och stout, och den enda ale de hade var Newcastle Brown.)

Sedan satt och stod jag och pratade tills klockan var sent och flickorna i baren delade ut gratis kanelbullar. Trevligt hade jag, men be mig inte nämna några namn.

På söndagen ville Therese ta sovmorgon och försöka sova bort sin con crud, men jag och Hulda kom iväg ganska tidigt. Jag läste fel i programmet och skickade in Hulda till programpunkten om serien "Vei" istället för verkstaden om Tengwar som pågick samtidigt. Hon stannade på det mesta av den, medan jag gjorde klart söndagens nummer, och sedan hjälpte hon mig att dela ut det.

Hulda satt uppe och pysslade och ritade på övervåningen, då jag upptäckte en knapp från Åkas portabla knapptryckeri med illon som jag hade med i mitt första före-kongressen-nummer, så jag plockade på mig den. Åka (som gjort den) berättade sedan att hon hade gjort den under knappverkstaden åt mig, men att jag inte var i närheten då. Knappverkstaden var tyvärr inte heller med i programmet, men Hulda fick ändå göra sig sin egen knapp, och Therese med när hon kom.

Tyvärr lyckades jag glömma bort min utlovade barnfilkpunkt klockan tolv i bibliotekets barnhörna. Jag hoppas att inga blev besvikna över det. Däremot var jag med på forskarfikat med Jerry Määttä, vilket jag var riktigt glad över, särskilt som jag hade missat intervjun med honom på lördag eftermiddag. Vi pratade om vad han forskade om just nu (apokalypsskildringar och svensk fanzinefandom under 70- och 80-talet, vilket nog kan sägas ha mer med varandra än man kan tro), hans avhandling, Kungliga Bibliotekets fanzinesamling (som förvaras tillsammans med gamla biblar och KB:s samling med porr) och vad han ville och kunde uppnå med sin undersökning av svenska sf-fanzine.

Hulda och Therese gick på panelen om superhjältar medan jag deltog på den första halvan av Åkas kongressrapportverkstad. Vi fick en kort introduktion och sedan fyra texter att analysera, främst med hänseende på tänkt mottagare. När det var klart så var jag tvungen att gå i förtid, innan resten av verkstaden fortsatte, men Marie Engfors skrev en fantastisk rapport som kanske delvis berodde på att hon deltog på hela verkstaden. Den ligger tyvärr låst på hennes Livejournal. (Vi är många som fortfarande skriver där! Vi har roligt alla två.)

Efteråt gjorde vi en räd in till dealer's room, där vi skaffade en samling med superhjälteberättelser till Hulda, och hon dessutom fick beröm från honom vi köpte boken av, och som hade suttit med i panelen. Han tyckte nämligen att hon hade ställt den bästa frågan under panelen, om varför det fanns så få kvinnliga superhjältar. Dessutom hann jag med att införskaffa samlingen med Terry Carrs fanniska essäer från Alvarfondens antikvariat, för vidare donation till Interfilk.

Sedan kom avslutningsceremonin. Kommittén hade inte bett mig sjunga (som jag gjorde förra året i Linköping), eftersom de hade fått en mycket bättre möjlighet: Forodrims kör Mellonath Gleowine hade frivilligt erbjudit sig att uppträda där. Jag hade aldrig sett dem ordentligt tidigare, och de var en liten men naggande god kör, med en mix av sånger på sindarin, svenska, engelska och khuzdûl, från flera olika källor. Sedan lyckades Anna Bark Persson och Nahal med mycken möda och mycket våld få in Swecons ande i sitt kärl och kongressen förklarades avslutad.

Therese skulle arbeta på måndagen, så hon tog ett tåg tillbaka till Jönköping redan söndag kväll. Vi tog alla tre bussen till Max utanför vårt lägenhetshotell, där Hulda och jag beställde mat medan Therese packade en väska. Sedan åt vi middag innan vi skildes åt, och Hulda och jag gick tillbaka till kongressen där den döda hunden firades i bistron.

Jag fick chansen att prata lite med några av medlemmarna i kören, och vi pratade filk, musik och världskongressen i Helsingfors tills de skulle ge sig iväg. Körmedlemmen som även var med i Morgoth-gillet gillade "Fias zombievisa" och fick med sig den hem, med planer för en framtida zombiekällare.

Sedan pratade jag alldeles för länge med Eva Norman, Anders Wahlbom, Britt-Louise, Hanna, Magnus Fromreide, Roger Klein, Jukka Särkkijärvi, Marianna med flera som jag tyvärr glömt innan jag upptäckte vad klockan var, och jag tog med Hulda hem.

Vi åkte hem måndag eftermiddag, och vad hände på Centralen? Utanför förvaringsboxarna sprang vi på Caroline Mullan med familj som var på väg mot Arlanda, och medan vi pratade såg vi plötsligt Herman komma gående mot oss. Så det blev ett sista adjö dagen efter kongressen.

Så vad går att göra bättre? Fantastika var helt klart en utmärkt och väl genomförd kongress, med bra program, vettiga lokaler och utmärkta gäster, och det är mest petande i smådetaljer som jag kan göra. Mina barnfilksessioner stod inte som en integrerad del i programmet utan stod undangömt, och Åkas knapptryckeri nämndes inte alls. Dealer's room var väldigt undangömt och avsides, och det hade kanske varit bättre om Alvarfonden fått det rummet, sidoprogramrummet använts som dealer's room och Alvarfondens rum som sidoprogramrum. Det fanns heller ingen förhandsinformation om att man skulle förbereda pysselbord i den övre lobbyn; det hade kanske varit bättre att hänvisa till det för samtliga barnaktiviteter istället för biblioteket.

Men jag tror att det tråkigaste var tappet av medlemmar, särskilt unga medlemmar, jämfört med hur det sett ut under de senaste åren. Först gissade jag på datumen, men Johan Anglemark pekade på bristen på snack och marknadsföring av kongressen, och där tror jag att han har helt rätt. Kongresskommittén hade utmärkta organisatörer men ingen person som tog tag i och ledde marknadsföringen.

Samtliga mina fyra kongressfanzine ligger uppe som PDF-filer på Fantastikas hemsida. Märk att de innehåller flera felaktigheter och ser ut exakt som de som publicerades under kongressen (även om ingen kommenterade det mest flagranta felet till mig, som dessutom fanns i samtliga nummer).

LinkReply

Comments:
From: (Anonymous)
2016-06-22 07:38 am (UTC)
Tackar ödmjukast för den fina benämningen! Kul att någon uppskattade Fias Zombievisa! Vilken version? :)
/Fia
(Reply) (Thread)
From: (Anonymous)
2016-06-22 07:41 am (UTC)

Tack!

"Denna klippa i svensk fandoms internetaktivism, filkskrivande, mikrofonanvändning på kongresser och draglok och urberg i den återupplivade fandom i Skåne är en värdig mottagare av Alvarpriset!"

Tack! <3
Och kul att Zombievisan uppskattades! Var det min version eller var den omgjord?
/Fia
(Reply) (Thread)
[User Picture]From: kjn
2016-06-22 07:45 am (UTC)

Re: Tack!

Det rörde sig om JHH:s reviderade version som jag hade med i sångboken (ni nämns båda som författare). Vi sjöng även den första versen tillsammans (det var den enda jag kunde utantill).

Däremot missade jag att nämna dillchips i beskrivningen. Ska komma ihåg det till nästa gång.
(Reply) (Parent) (Thread)